År 2007 disputerade Sveriges första naprapat i en studie som bland annat jämförde resultaten hos patienter som går hos läkare mot de som går till en naprapat. Studien kallades för BJÖRN och genomfördes av Eva Skillgate. Eva är naprapat Stockholm samt doktorand i epidemiologi vid Karolinska Institutet.
Del 1 – Naprapaten är bättre än läkaren
Enligt studien visar det sig att patienter med rygg- och nacksmärtor bör uppsöka naprapat framför att gå till en läkare. Detta eftersom resultatet är fyra gånger bättre hos naprapaten när patienters välbefinnande har mätts efter behandling.
Hennes avhandling bestod av fyra delar där en del är uppbyggd av intervjuer av 409 patienter som minst hade haft ont i rygg eller nacke i två veckor. Dessutom var kravet att läkaren inte kunde ställa en specifik diagnos. Om detta kunde ske togs personen ur studien eftersom den skulle bygga på oidentifierbar smärta.
Av dessa patienter fick hälften gå kontinuerligt hos läkare medan andra hälften fick gå till en naprapat. När sedan patienterna frågades ut om hur de upplevde den hjälp de fått talade siffrorna sitt klara språk. Av de som gick till naprapaten var det 57% som ansåg sig vara bättre medan bara 13% av de som gick till läkaren ansåg att de upplevde någon positiv skillnad.
Del 2-4 Inte lika uppmärksammad
Två av de andra av delarna i studien hade fokus på hur stressituationer kan påverka uppkomsten av smärta i rygg och nacke. Med stressituationer menas då livshändelser som skilsmässa, dödsfall eller flytt och därmed utelämnas den arbetsrelaterade stress om många upplever dagligen.
Den sista delen handlade om sambandet mellan alkohol/tobak med långtidssjukskrivna personer med problem i rygg och nacke.
Av dessa är det främst den första studien, där läkare jämförs med naprapater, som skapat uppmärksamhet och debatt.
Kritik mot studien
En av de grupper som framförallt framfört kritik mot denna studie är sjukgymnasterna. Svenska Sjukgymnastförbundet menade att studien inte var tillräckligt jämförbar eftersom behandlingen varierar så kraftigt mellan vad en naprapat gör och vad en läkare gör.
Skillgate bemötte kritiken genom att hålla med förbundet till viss del. Hon menade att de har rätt i att behandlingsmetoden inte är densamma men att forskningen ändå visar att naprapatens behandling uppenbarligen är betydligt bättre än läkarens. Det i sin tur skulle resultera i att patienter med dessa diffusa smärtor till större del blir hjälpta hos naprapaten.
För att befästa sin studie ännu mer valde Skilgate att fördjupa den efter att det första forskningsresultat helt var klart. Tanken var då att följa upp resultatet hos patienterna under en längre tid. Detta skulle kunna bevisa hennes tidigare resultat ännu mer men detta genomfördes även för att SBU (statens värdering av medicinskt utvärdering) ska kunna ta till sig forskningen och ange behandling av en naprapat som en metod att använda för att undvika långvarig smärta. Det är något de ännu inte kunnat göra just på grund av brist på forskning inom naprapati.
Om Skilgate blir den banbrytande forskaren som får med Naprapati som en del av de rekommenderade behandlingsmetoder SBU presenterar återstår att se. Till dess kan i alla fall patienter med rygg- och nacksmärtor med fördel gå till naprapaten, forskningen visar ju att det är bäst i längden.